Grå asfalt igen.

läser en bok som heter happiness. igår försökte jag pressa fram det. lyckoruset. jag vaknade tidigt och mediterade. varannan sekund poppade en ny tanke upp. kände mig inte närvarande. solen sken in i rummet på ett bra sätt. alla förutsättningar fanns. men jag var inte på plats. tänkte på tickande ljud. tänkte på z:s jämrande i rummet intill. gick in till honom och fick honom att somna igen. försökte igen. satt på ett paket blöjor för att komma upp lite. prövade en teknik. räkna till 10 och andas mellan varje siffra. andas in: 1 andas ut: 2 andas in:3 andas ut:4 tankarna kommer och man glömmer vad man håller på med och får börja om. en liten blomfluga kom farandes i ansiktet. jag försökte döda den och kom på mig själv att det var fel att störa sig på den. att det var fel att försöka döda den. jag tror att det var för att jag försökte meditera. kändes som om det var motsägelsefullt på något vis. varför vet jag inte. jag försöke bara få ett klarare sinne. jag känner inte så mycket på djupet. jag sover på något sätt. jag tror strindberg kan ha nämnt något om sådana, sömngångare. jag känner mig ibland som en sömngångare. jag minns när jag var liten. hur en morgon kunde upplevas som så klar och ren. hur lukterna var så starka och hur ljuset föll precis rätt. men nu försökte jag för mycket. jag skulle göra en hälsosam och fin frukost. men det blev bara skit av allting. jag ville ut i naturen, ut i solen. vi bestämde oss för att träffa c. men z grät hysteriskt i bilstolen, fick stanna mitt i stan som var det jag minst av allt ville. vara i stan. där pågick ombyggnationer. och jag hittade ingen p-plats. tillslut hittade jag en. när jag hittade z och j hade z tappat sin sko och strumpa och var iskall om foten. vi frös allihop. gick in på marsipanbåten och smakade marsipan. träffade c på strandvägen vid kajen. han var fin, luktade gott. drack fort upp fikat och åkte hem. påvägen hem var jag ledsen. visste inte vart jag skulle köra för att komma rätt och höll på att köra på ett par vid ett övergångställe. jag stannade i tid. men dom blev så rädda att killen drog i tjejen så hon nästan ramlade. sen skrek dom på mig. jag hörde inte. men jag såg ilskan som kom ur rädsla. jag var ledsen på vägen hem. jag tog ett bad och såg en film med j. sen var den dagen över. sedan kom idag. z jämrade sig och var gnällig länge. jag blev trött av det. och ledsen. får dåligt samvete av det. vi skulle på påskmiddag hos j:s föräldrar men stannade hemma istället. tog en dusch. städade. gick ut. sa på vägen ut att jag ville kasta allt vi hade i hallen. alla böcker och filmer och prylar. kändes fantastiskt att komma ut den här gången. tänkte på att asfalten var grå och att någon sopat trottoaren. det är vad jag brukar föreställa mig, drömma om under vintrarna. en grå sopad trottoar med sol. hittade ett bord på parkeringen. mycket tjusigt. hittade en container med fina saker i. ett tidningsställ, en dockvagn, en docksäng, en mjuklift, och en konstig barnstol. släpade hem allt. ångrade det och kastade alt utom tidningsstället och mjukliften. gick tillbaka ut och till affären. handlade till en påskmiddag. gick hem. lagade vegetarisk janssons, ägg med kallrökt lax och sallad. drack lite vitt dyrt vin till. vi blev upplyfta. pratade lite. såg på en film. och nu sitter jag här. tänker att jag vill börja skriva låttexter. undrar hur man gör för att bli bra på det. såg en liten snutt av ett program om cohen. handlade en stund om hans låt suzanne. om hur texten inte var helt sann men att strössel av den var sant. suzanne fanns och hon bodde vid vattnet och hon bjöd på te med apelsin i. jag vill fånga verkligheten sådär. strösslet.

karadzic.

I dagens DN på sidan 14 står det:

“Efter krigsslutet var Radovan Karadzic på flykt i elva år. När Karadzic till slut greps på en buss i Belgrad sommaren 2008 var det under spektakulära former. Med långt hår, skägg och tjocka glasögon var Karadzic svår att känna igen. Den tidigare psykiatrikern hade under flera år levt under täckmanteln av andlig ledare inom new agerörelsen. Ingen i hans närhet hade anat vem han var.”

Jag googlar på det och hittar en hemsida – http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=92809597

Karadzic’s Dual Life: War Fugitive, New Age Mystic

Deborah Amos and Sylvia Poggioli

Since the arrest of Radovan Karadzic, the former Bosnian Serb leader wanted for war crimes, the news in Belgrade is filled with details of his double life. He disappeared more than a decade ago, after his indictment, and he reappeared with a new identity — passing himself off as a New Age health guru. Karadzic practiced alternative medicine, wrote articles and even lectured under an alias… Karadzic looks completely different today. Long white hair, white beard. He looks more like a character out of [J. R. R.] Tolkien or Harry Potter than the very showy, pompous wartime leader that I remember….he passed himself off as an expert in something called “human quantum energy.” He used the name D.D. David, or Dragan Dabic. And it turns out he gave lectures all over Serbia on alternative medicine.

He also had his own Web site, I’ve read – Exactly, and it has photos of metal, bullet-shaped amulets, Orthodox crosses; it offers alternative cures and meditation for diabetes, stress, depression, even impotence. He was a regular contributor to the Serbian alternative medicine magazine, Healthy Life. He signed himself as “spiritual researcher” and his editor was really shocked to see who his contributor really was. And today the newspaper Blic carried interviews with average people who say they knew him as Dragan Dabic, and there’s one really incredible anecdote: Karadzic, aka Dabic, was a regular customer at a cafe, a hard-line nationalist hangout. He would go there and pick up a traditional Serbian stringed instrument and strum along as he recited mournful, Serbian epic poems of his own composition. And the cafe owner said that he always sat facing photographs on the wall of the other wanted war crime criminal Ratko Mladic, and of Radovan Karadzic.

http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=92809597

Säga vad man vill om Karadzic, men stilig var han – K.H

Munkar prövar sina övertygelser.

Min syster kom hem igår från Dharamsala, stad i västra delen av den nordvästliga indiska delstaten Himachal Pradesh, och säte för den tibetanska exilregeringen. Staden var inte mer än en sömnig småstad när Dalai Lama gjorde den till sin provisoriska huvudstad 1960. Numera bor 8000 exiltibetaner i Dharamsala. Dalen där exilregeringen är heter lycklig snödal – Gangchen Kyishong. Fick se bilder medan vi åt frukost. Munkarna har någon slags battle om dom djupaste frågorna i livet, det går till så att en munk får pröva sina övertygelser genom att säga dom högt och med en riktad och bestämd rörelse, de slår på sin egen hand i riktning mot den de talar till och säger de de menar mycket bestämt. Sedan får de motthugg. Och om dom gör bort sig och säger något som inte alls känns riktigt för dom andra munkarna så ropar alla något. Jag vet inte om jag uppfattade det rätt. Men man kan kolla in det närmare på youtube säkert. Jag tyckte det var spännande. Tänk att behöva stå upp för sina övertygelser på det viset, pröva dom, med så många åskådare som inte drar sig för att säga emot. Och säga det så självsäkert. Jag tyckte det var häftigt. Jag provade att klä mig i några filtsjalar som min syster tagit med, sånna röda som munkarna har på sig. Så provade jag att slå sådär och säga saker, rikta mig och säga ljud. Kändes mäktigt. Men det är ju inte samma sak som att göra det. Pulsen måste gå upp mycket om man gör det på riktigt.

stimulans.

stimulans. jag tänker på stimulans mycket. behovet av det. hur jag känner att jag håller på försvinna i mammarollen. och hur jag inte pallar känslan. jag faller ur…. så tanken med den här bloggen är att skriva allt min bebis gör och allt om att vara mamma och allt vad jag köper till min bebis och allt den gör och hur den är gulligare och bättre än alla andra bebisar och hur mycket den pruttar och rapar och skrattar och allt jag läser på familjeliv. …. ….. …. neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

nemen neeeeee… jag menar ju såklart att den ska handla om allt annat jag tänker på. som inte handlar om att vara mamma. den kan få vara mitt lilla hål. en pepp att leta upp info om annat. en pepp att fortsätta stimuleras på andra sätt. jag älskar att vara mamma. men jag är fortfarande sjukt peppad på massa annat. så bloggen handlar om det.

läste en uppsats av min syster om ken wilbers teorier om att leva ett integrerat liv, jag fastnade för några tankar. hans institut har försökt sammanställa information om människans potential, andlig utveckling, psykisk utveckling, social utveckling genom att studera alla kulturer och religioner i världen. Sedan har dom försökt hitta nyckeln till mänsklig utveckling. dom har försökt göra en karta över mänsklig utveckling, som ska innefatta alla kulturers system och modeller över mänsklig utveckling från de uråldriga shamanerna till dagens kognitiva vetenskap. Försökt föra samman detta och plocka fram de essentiella elementen….  Detta för att om man kan hitta nyckeln till hur man kan få människor att utvecklas och bli intelligentare, komma till nya utvecklingsstadier fortare så har man kanske nyckeln till världens problem. tanken är inte så blygsam. men det är bra att de försöker. mänskligheten behöver utvecklas.

hursomhelst beskriver han att medvetandets huvudtillstånd är det vakna tillståndet, drömtillståndet och tillståndet av djup sömn.  Och utöver detta finns meditativa tillstånd, förändrade tillstånd som uppnås av droger och peak upplevelser som utlöses av intensiva upplevelser som att ligga med någon eller lyssna på en jättebra dikt eller låt. drömtillståndet innehåller tydligen en skatt. vi blir som i meditation av att sova. flyter i känslor och färger. i drömmen finns inte din fysiska kropp, din materiella kropp. du är formlös. du har plötsligt en kropp av ljus, energi, känslor, flödande bilder. i drömtillståndet frigörs sinnet för att skapa fritt, föreställa sig världar som inte är bundna till den fysiska verkligheten. Sen när du går ännu djupare, in i djup sömn hamnar du i ett formlöst tillstånd, där släpper även tankar och bilder och allt som återstår är tomhet. en formlös vidd. och där ska tydligen kreativa möjligheter uppstå.

han talar även om utvecklingsnivåer…. medvetandetillstånd är flyktiga, medan utvecklingsnivåer är något man uppnår, som man behåller. ungefär som att lära sig cykla. nivåerna representerar milstolpar av tillväxt och utveckling. man kan titta på tre nivåer, egocentism, (mig stadiet), etnocentism (oss stadiet) och världscentrism (oss alla stadiet)

utvecklingslinjer, det här är det jag fastnar mest för just nu. Det handlar om att vi människor är ojämt utvecklade. Vissa är högt utvecklade i exempelvis logiskt tänkande men underutvecklade emotionellt. Vissa är avancerat kognitivt utvecklade (de är mycket smarta) men har en mycket låg moralisk utveckling (de är elaka). Vissa är mycket emotionellt utvecklade men inte så smarta osv.

Howard Gardner gjorde detta koncept välkänt med sin idé om multipla intelligenser, såsom kognitiv intelligens, emotionell intelligens, musikalisk intelligens, medicinsk intelligens osv. De flesta människor utmärker sig inom två av dessa men presterar dåligt i de övriga. Det behöver inte vara dåligt, men en del av en integrerad visdom är att hitta området du utmärker dig på och som du därmed kan erbjuda världen. Att bli medveten om sina styrkor och svagheter. Diverse multipla intelligenser inkluderar: kognitiv, mellanmänsklig, moralisk, emotionell och estetisk, interpersonella, psykosexuella. Alla dessa kan utvecklas. Men det kan också hända att man under en föreläsning eller workshop eller teaterföreställning råkar nå dessa tillfälligt, råkar höjas upp och få aha-upplevelser, och då detta händer blir man peppad på livet känner stor lust, lycka, känner att man kan göra vad som helst, sen kanske man återgår till sitt tidigare stadium…..

En sak jag tänkte på var att detta ställer till det för oss. Att en som är mycket välutvecklad emotionellt som möter en som är mycket moraliskt underutvecklad kan uppleva en väldig krock. Och det kan skapa konflikter som är svåra att förstå.

Att vara “integrerad” innebär att man måste vara välutvecklad på alla dessa områden. Detta innebär att du måste skaffa en god insyn i hur din psykograf egentligen ser ut så att du med en betydligt mer integrerad självbild kan planera din framtida utveckling. Det går inte att hoppa över utvecklingsnivåer. Det är som med atomer till molekyler till celler till organismer; du kan inte gå från atomer till celler och hoppa över molekylerna. Men man kan förenkla utvecklingen genom att kontakta dessa djupare tillstånd ofta. Exempelvis genom meditation. Du kan aldrig hoppa över en utvecklingsnivå men du kan accelerera din tillväxt.

Det är mycket invecklat. Jag har inte greppat allting. Men jag tyckte det var mycket intressant. Jag känner igen situationer då människor befinner sig i olika utvecklingsstadier. Då de som befinner sig på den lägsta nivån har en tendens att dra ner hela gruppen på den nivån. Det är märkligt att det finns en tendens att den som befinner sig på lägsta nivån ska styra. Att det inte blir tvärtom. Att den som upplever att nivån är låg oftast inte ger sig i kast att försöka höja taket.

En annan tanke jag får, en skrämmande tanke, är att hela vårt samhälle tycks befinna sig på den etnocentriska nivån. Debatter i media är fulla av “vi och dom”-resonemang, hela vårt språk är uppbyggt på ett sätt som gör att vi relaterar till allting på ett vi och dom sätt. När vi talar om olika delar av världen delas det upp i olika världar, första andra och tredje världen. Bara nu när jag försöker prata om det blir det så jag får hålla i mig för att inte skriva dom om människor som figurerar i media. Hela vår verklighet är full av “vi och dom”. Det finns inget “vi alla”.