Munkar prövar sina övertygelser.
Min syster kom hem igår från Dharamsala, stad i västra delen av den nordvästliga indiska delstaten Himachal Pradesh, och säte för den tibetanska exilregeringen. Staden var inte mer än en sömnig småstad när Dalai Lama gjorde den till sin provisoriska huvudstad 1960. Numera bor 8000 exiltibetaner i Dharamsala. Dalen där exilregeringen är heter lycklig snödal – Gangchen Kyishong. Fick se bilder medan vi åt frukost. Munkarna har någon slags battle om dom djupaste frågorna i livet, det går till så att en munk får pröva sina övertygelser genom att säga dom högt och med en riktad och bestämd rörelse, de slår på sin egen hand i riktning mot den de talar till och säger de de menar mycket bestämt. Sedan får de motthugg. Och om dom gör bort sig och säger något som inte alls känns riktigt för dom andra munkarna så ropar alla något. Jag vet inte om jag uppfattade det rätt. Men man kan kolla in det närmare på youtube säkert. Jag tyckte det var spännande. Tänk att behöva stå upp för sina övertygelser på det viset, pröva dom, med så många åskådare som inte drar sig för att säga emot. Och säga det så självsäkert. Jag tyckte det var häftigt. Jag provade att klä mig i några filtsjalar som min syster tagit med, sånna röda som munkarna har på sig. Så provade jag att slå sådär och säga saker, rikta mig och säga ljud. Kändes mäktigt. Men det är ju inte samma sak som att göra det. Pulsen måste gå upp mycket om man gör det på riktigt.
